oh Britannia

Seglingden oktober 12th, 20102 Kommentarer

Efter många slitsamma timmar har vi kommit fram. Lämnade ZeeBrugge (Belgien), höll 245° mot Calais (Frankrike), bytte kurs och hamnade till slut i Poole (England). Planen var från början att vi skulle gå in i Calais, Franska flaggan var till och med hissad och vi var förberedda på en 12 timmars tur.

Tyvärr kommer vädret bli sämre de närmaste dagarna och vi har beställt båtprylar hit till Poole. Alternativet var att gå in till Calais kl 3 på natten och sedan åka vidare kl 7 på morgonen för att hinna fram innan det dåliga vädret. Vi kände att det kunde kvitta och bestämde oss för att korsa Engelska kanalen mitt i natten och vidare söderut. Överfarten gick bra utan några större problem, var inte alls så trafikerat som man hört. I och för sig var det ju mitt i natten men ändå. En som styrde och två som höll koll på lanternorna på de andra fartygen så var det bara att kryssa mellan dem.

Vid Dovers kust hade vi en 70 sjömil lång sträcka till nästa waypoint utanför Isle of Wight. Vinden bakifrån med en härlig läns på 7 knop och fint väder. Provade Preventergaj, betyder mer eller mindre ”bind-fast-bommen-så-att-du-slipper-få-den-i-huvudet” och det gjorde den galant. Inte en enda hjärnskakning vad jag kan minnas.

Fick en ny vän på vägen, kallar honom för Mr bortblåst, för det var precis vad han var. En liten sparv eller annan småfågel flera mil från land. Ni skulle sett hur glad han blev över att få sätta sig och vila en stund. Bjöd på brödsmulor men han var för kräsen. Engelsman som han är passar kanske pommes frites bättre. Han åkte med någon timme och gav sig sedan iväg, vet att det är brutalt, men tvivlar på att han kom tillbaka till land. Blåste 8 m/s vid tillfället från land.

Vi närmade oss Isle of Wight när solens strålar precis försvann vid horisonten. Enda stället på trippen som blev lite problematisk. Vinden tilltog så vi fick reva seglet (focken redan inrullad). Värre var att vi hade motström så båten rörde sig knappt framåt, 2-3 knop. Konstig känsla att sitta fastspänd i sittbrunnen och se hur vinden piskar vågtopparna och  tjuter i masten men ändå stå stilla på stället. Även vågorna var emot oss. De rullade in både bakom oss och framför oss och skapade höga toppar med mycket turbulens runt båten.

Väl runt hörnet lugnade det ner sig och vi fortsatte med en härlig slör mot Poole. Jag ska aldrig säga ett ont ord om Svenska hamnar igen. För att ta sig in genom pirarna var man tvungen att åka längs en 150 meter smal ränna i 2 sjömil. Läste i en pdf från Poole Harbour Commissioner att det kan vara svårt att ta sig in vid ebb och sydostlig vind, båda hade vi prickat in. Strömmen gjorde ännu en gång att vi nästan stod stilla trots att motorn gick för fullt. Med Pappa vid rodret, Kalle med koll på gröna bojar och jag röda tog vi oss i alla fall igenom pirarna.

Nu ska man inte tro att vi var framme, nejdå. Där väntade ännu en smal ränna med röda/gröna bojar på 2 sjömil. Just då var alla 3 otroligt glada att vi hade en GPS. Lade mer eller mindre till endast genom att leka tv-spel på GPS:en.

Nu väntar ett par lediga dagar vid kaj då vi väntar på lite båtprylar som skall bli levererade. Ha det gött!

2 Kommentarer till “oh Britannia”

  1. Lars "lulle" Ullander sger:

    Hej på er grabbar, skönt att ni har kommit en bit och kul att ni har landat i Pool, va själv där -92 så det är några år sedan. Har följt er på bloggen och tagit del av era problem så här i början, så nu kan det bara bli bättre.
    Ha det.
    Lulle

    • Dennis sger:

      Hej!
      Kul att du tittar förbi. Först nu man äntligen känner lite medflyt! Vi har precis kommit till Spanien, var skönt att kunna ta av sig mössa och vantar och njuta av lite solsken.

      Ha det bra !