Sail With Sheila

St Vincent, Mustique, Union Island (igen)

Gör ännu ett försök att komma ikapp något på hemsidan.

St Vincent, 18/1-2011

Lämnade Finn på Bequia

och tuffade med motor den korta biten till St Vincent. Vi lyckades ta oss in i Blue Lagoon och Sun Sail Marina. Varför jag skriver “lyckades” är för att man ska klämma sig igenom en smal ränna i revet, tydligt utmärkt med en röd och grön prick. Inga problem där alltså. Sjökortet och GPS:en visade däremot att vi var på väg

rätt över revet, knappt 3 dm djupt. Med en klump i magen gick vi sakta framåt mellan de två prickarna. Vi kände att det var mer sannolikt att GPS visade fel än att “the locals” lyckats lägga ut prickarna fel. Ekolodet visade 2 meter under kölen och då Sheila sticker 1.90 i vanliga fall (nu med all extra last säkert 1.95) var det ett par nervösa sekunder. Vi lyckades i vilket fall ta oss igenom och ankrat säkert på 12 meters vatten innanför revet.

Morbror Per och Mamma Olsson var på väg och ska segla med ett tag. Dagen ägnades därför åt storstädning och tvätt. Gjorde slut på åtskilda liter vatten men när Kalle skulle gå och betala sa tjejerna i receptionen:

“You are so cute. You do not have to pay for the water”

Kan inte för mitt liv förstå hur det gick till men vad sjutton, den kvällen åt man gott på restaurang!

Båten strålade och luktade fräscht när de nya gastarna kom ombord. Efter en sen julklapps utdelning med fina presenter (Kalles kaviar!) och massa tjöt gick alla och lade sig. Mustique stod som nästa anhalt.

Mustique, 20/1-2011

Seglingen till Mustique var skumpig precis som vi blivit vana vid. Hade iof vinden med oss för ovanlighetens skull. La oss vid en boj i Britannia Bay, Mustique. Helt azur blått vatten under oss och man kunde se flera meter undervattnet.

Perfekt tillfälle att prova kamerorna som Per och Gudde tagit med sig. På något sätt hade båda lyckats köpa exakt samma kamera, varsin Olympus Mju Tough-3000. Till och med samma färg. Det speciella med kameran är att man kan ta kort undervattnet. Visade sig vara jätte roligt, massor av nya saker att ta kort på. Bilderna blir också riktigt bra!

Var ute på kändis spaning på Basil”s Bar. Ryktades att Mick Jagger, som bor på ön, var där just nu. Ingen tur för vår del dock, drinkarna var goda och lite billigare än hemma.

Hela ön Mustique är privatägd och ägs av “the company”, får mig att tänka på Prison Break. Skillnaden mot serien är att den här firman verkar bestå mestadels av trädgårdsmästare och hantverkare. Större delen av ön är lika välskött som trädgårdsföreningen i Göteborg. Lyxiga tennisbanor, stora hästhagar, fotbollsplan. Allt gubbar och tanter med mycket pengar kan tänkas behöva med andra ord.

Vi låg på Mustique i 3 dagar och njöt av solen. Nästa steg var att ta oss till Union Island för att fylla på vatten, något som var krångligt (och säkert svindyrt) att göra på Mustique.

Union Island (igen), 23/1-2011

Tillbaka på Union Island. Ankrade på ungefär samma ställe som förra gången, långt ifrån galna Fransmän. Promenerade omkring i stan, åt kyckling med pommes (inofficiell nationalrätt).

Ägnade morgondagen åt lite snorkling plus ett besök på Happy Island. Där hade det inte hänt mycket sedan sist, ägaren fortfarande med ett stort leende och goda Rom Punches. Lyxade till det något och la oss i marinan för natten. Full vattentank, el och Internet som ingick i priset (150 kr per natt) kände man sig nästan som hemma. En ordentlig dusch på kvällen också!

Vi har tagit oss ett par öar norröver och mer om detta kommer senare. Blir extra många bilder som får illustrera hur vi har det.

Ha det gött!

Dagarna man missat – Carriacou, Union Island och Bequia

Nej nu ligger man redigt efter med hemsidan. Hunnit segla till flera nya underbara öar, men här på hemsidan håller vi som bäst på att fiska någonstans mellan Grenada och Carriacou.

Tänkte dra en snabb resumé av dagarna och de platser vi varit på.

Carriacou, 11/1-2011

Med en jätte fisk i sittbrunnen kastade vi ankar i Tyrell Bay, fisken togs omhand som jag beskrev i tidigare inlägg. Morgondagen efter traskade vi iväg mot stan, kunde inte vara så långt tänkte vi, vem behöver flipp-flopps förresten? Visade sig dock att det var vääääääldigt långt, vid middagstid var vi ännu inte framme och en bekant doft dök upp under fötterna. Som ett tecken stannade en taxi med en bastant dam med ett vackert leende vid ratten och plockade upp oss. Kom ihåg taxin “Rush Hour” om ni vill åka med en av öns få kvinnliga taxi chaufförer.

Tobbe och Kalle fick köpt sig varsitt nytt par flipp-flopp, ingen aning hur många som gått åt. Finn som varit där tidigare gav oss en rundtur av stan. Vi smaskade i oss riktig hemmagjord glass, olika smaker men då alla hade samma färg var det svårt att veta vad man tuggade i sig. Det är då inte ofta man saknar färg-ämnen. Åt riktigt goda hamburgare i en bar vid stranden som drevs av ett svenskt par, Jonas och Åsa.

Låg i Tyrell Bay ett par dagar till men då Finn”s visum skulle sluta gälla satte vi segel mot Union Island. Tanten på Immigrations myndigheten var väldigt bestämd om att han absolut inte fick stanna längre, snälla som vi är drog vi vidare.

Union Island, 14/1-2011

I Union Island ankrar man på ett speciellt sätt. Staden ligger på öns nordostliga del och hamnen skyddas av ett rev, man slipper alltså dyningarna men inte vinden. Det var gott om båtar när vi kom, då vår båt har en tendens att “segla” fram och tillbaka när vi ligger vid ankar la vi oss en bit ifrån de andra båtarna nära färjepiren. Vi hade precis kommit i ordning och satt oss i sittbrunnen när man hör gälla skrik och dunsar längre upp mot revet. Visade sig vara en stor 50 fots segelbåt som ankrat precis bredvid två andra båtar. Båten var hyrd av äldre fransmän, kommer i fortsättningsvis kallas för Idiot fransmän eller IFM. Dessa så kallade IFM fick hjälp av några dingy-boys att få upp ankaret och ta sig bort från revet och av alla ställen de slängde ankaret var det precis framför oss. Efter många försök lyckades de släppa ut tillräckligt med kätting att ankaret fick fäste. 10 meter djupt = 10 meter kätting, right? En annan känner att det kanske är i minsta laget. På något mirakulöst sätt låg IFM:ns båt fortfarande på samma ställe när vi vaknade dagen efter.

När vi ankrar brukar vi släppa ut kätting efter regeln:

“3 x djupet båtens längd. Har fungerat 10 av 10 gånger.”

Staden får en att tänka på någon Pippi Långstrump film, små färgglada hus och man möts av massor av leende personer. Vi drog iväg med gummi båten ut till Happy Island som är en egen byggd ö. Från början endast av en massa snäckskal men nu även en massa cement. Där satt vi och drack smaskiga Rum Punch medan kitesurfarna åkte fram och tillbaka.

Bequia, 15/1-2011

Nu har Dennis fått  nog på skrivandet och Kalle Olsson tar över. Får se hur detta ska gå.

Bequia var stället där Finn fick byta smutsiga och svettiga lakan mot ett lyxigt hotell med både TV, fläkt och obegränsat med vatten.

Bequia är väldigt fint men vi kom snabbt i vrede med de kära båt killarna som hyrde ut bojar för mer pengar än vad deras egna båtar är värda. Vi ignorerade dem och åkte glatt förbi och släppte ankaret längst in i viken på ett jätte fin plats. För detta fick vi några snabba slagord från dingy boysen nått i stil med att dom skulle spränga vår båt, men vi bestämde oss för ligga kvar.

Starka kast vindar kom från ingenstans och under några sekunder slet de av sittbrunns kapellet och skickade gummibåten upp i luften så att den hamnade upp och ned. Vi ägnade sedan några timmar på att få vår kära Sea king att starta. Kina motorer är la inte kvalitetsmässigt bäst, men de startar alltid tillslut!

Gick senare på kvällen ut och åt med Finn på restaurang som han kände till alldeles vid vattnet, Devils Table. Allt inrett med pirat tema. Häftigt! Ett live band spelade och vi åt god mat och hade det trevligt.

Dagen därpå blev en mekar dag med ankarspelat som tillslut gick någorlunda bra efter flera timmars slit.
Hälsade Finn hej då, han skulle stanna på Bequia och morbror Per plus Mamma Olsson var påväg, och satte fart mot St. Vincent blåste på bra ca 16 m/s med höga vågor men var som tur var ingen lång distans.

Fiskelycka vid Kick ’em Jenny

Vi var på väg från St George, Grenada mot ön Carriacou strax norr över när vi fick den största fisk vi någonsin fångat.

Med vinden i nosen var det ingen vidare trevlig segling, blåste 10-11 m/s med höga vågor emot oss. Kryssade för fullt och hade precis gjort ett slag vid ett område som heter Kick “em Jenny, det är en undervattens vulkan som fortfarande är aktiv. Det är inte så att det sprutar en massa lava från den utan det går faktiskt att segla över utan problem. Vinden gjorde dock att vi inte kunde hålla tillräckligt högt och seglade stax utanför området.

Tobbe kommer upp i sittbrunnen och ser hur något släpas efter båten. Ingen av oss hade en tanke på att det kunde vara en fisk, av erfarenhet trodde vi inte att vi skulle få något denna gången heller. Kalle som styrde gick upp mot vinden medan jag och Finn, som fortfarande var ombord på båten, började hala in fisken.

Vi antar att den hade hängt efter båten en stund för den gav oss ingen vidare fajt. Den vägde dock en hel del och vi blev tvungna att lägga linan runt vinschen.

Tobbe passade på att springa ner och hämta kameran plus vår fina flaska Barton vodka. Vi har nämligen läst att om man häller ett par droppar, eller i detta fall en halv flaska, i gälarna på fisken så dör den. Hade inte fått chansen att prova innan och öste därför på rejält med vodka rätt ner i munnen medan den fortfarande hängde utanför relingen. Fisken slutade sprattla direkt, jag och Finn kunde sedan tillsammans häva över fisken ner i sittbrunnen. Vi var ett tag rädda över att fisken kanske bara blivit väldig full och när som helst skulle vakna till liv igen, vodkan placerades därför strategiskt nära tillhands.

Glada som små barn på julafton tog vi en massa kort och mätte fisken till 1.22 meter. Vi jämförde med bilder på datorn och såg att vi fått upp en Wahoo, den som var mest lik åtminstone. Hade ingen våg men frågar ni mig vägde den säkert ett halvt ton. Det är i alla fall det jag kommer säga till barnbarnen när jag blir gammal.

Framme i Carriacou skar vi fisken i massvis med tjocka kotletter. Blev mat i mängder, vi åt så mycket vi kunde och dagen efter ropade vi på VHF att vi hade gratis fisk om någon ville ha. Hann knappt släppa sändarknappen innan ett Amerikanskt par var framme vid båten.

Någon kanske är intresserad om vad vi använde för drag. Kalle frågade efter vilket drag man behövde för att fånga jätte fiskar. Han fick ett färgglatt drag i olika färger med 2 stora krokar. Detta använder vi som det är utan något bete. Syns förhoppningsvis på bilderna.

Riktigt skoj att äntligen få en fisk, ännu roligare att det var en sådan bjässe. Första gången man kan kalla sig för fiskare!

De tre ovännerna och Finn en vän

Grymt längesedan sedan det hände något nytt på sidan. Vi har helt enkelt haft så himla mycket att göra och njutit av värmen. Motivationen att skriva har varit lika med noll, men nu är det dags. Bered er på ett mastodont inlägg!

Grenada, 4/1 – 10/1

Allt klart (nåja) efter ett par dagars mekende i Charlotteville, Tobago. Bestämde oss för en natt segling till Prickley Bay, Grenada. I stora drag 80 distans dit, blir tajt att hinna på en dag, och vi kände att vi helst ville komma fram när det är ljust. Själva seglingen var underbar, slör och 7 knop. Bättre blev det när man efter bara någon timme seglade ikapp och ifrån de första båtarna vid horisonten. Kom fram strax efter soluppgången och möttes av synen av massvis med ankrade båtar, hela Prickley Bay var full av båtar. Lyckades ändå hitta en perfekt plats längst in i bukten bara ett femtiotal meter från dinghy docken och Tiki Bar.

Customs och Imigration klarades av snabbt och utan problem, av någon anledning blev jag tilltalad “mister Captain” och fick fylla i alla papper. Från att svabba däck till kapten i ett svep, najs!

Taxi utflykt

Jag och Kalle gav oss iväg på en utflykt efter en bankomat. Traskade mot staden, vid middagstid under stekande sol, jag glömde mina flipp-flopp i båten och Kalle lyckades slarva bort sina på Nyår. Det dröjde alltså inte länge innan det osade bränt under oss. Just när vi stod och hoppade på stället kom en taxi förbi och frågade om vi ville åka någonstans. Om vi ville! Tyvärr för vår del hade han ett gött förhandlingsläge och notan slutade på saftiga 90 kr för knappt 3 km. På Grenada har de drive-in bankomater, hur coolt är inte det och i en taxi! Med massa pengar på fickan återvände vi tillbaka mot båten tillsammans med en glad taxichaufför.

Finn en vän

Tog gummibåten till en restaurang precis nere vid vattnet som heter Big Fish. Ingen fisk för vår del men däremot mycket goda pizzor! Maten kostar ungefär som hemma, 120 kr eller så per man.  I baren satt en man vid namn Finn som tog kontakt med oss, det visade sig att Tobbe och han varit på samma fest för några år sedan och har gemensamma vänner. “It”s a small world”.

Lång historia kort, han ska flyga hem från St Vincent den 27/1 men hade gärna seglat dit istället för att flyga upp. Gott om plats som vi har i båten var det inga problem.  Lite krux med tullen senare och vi hade en ny “crew member”.

Live band

På Big Fish lyssnade vi på live band, ett blues band som körde hårt med alla pensionärer (tyvärr 95% av alla över 60 bast). En ur publiken gick upp och spelade på sitt munspel tills han var illröd i ansiktet. Hade med mig kameran men efter 4 sekunders filmande tog batteriet slut, snacka om dålig tajming.

Dagen innan, eller efter, äsh vad spelar det för roll. Tappat tidsuppfattningen här borta. I alla fall, på Tiki Bar var det också liveband. Massvis med folk och bra drag. Finns nog inget som är så gött som en öl vid baren och liveband. Försökte med alla medel få upp Kalle och Tobbe på dansgolvet men utan resultat. Bjöd till och med på Rom & Cola, man vet ju aldrig.

Just det, Tobbe ramlade i vattnet för 2:a gången när han skulle upp från gummibåten till Sheila, tappade sina nyinköpta flipp-flopp.

St George

Tog oss den korta biten till Grenadas huvudstad St George. Tuffade på hela vägen in i the lagoon där vi lyckades få plats. Låg bredvid Grenada Yacht Club där några riktigt vackra båtar låg förtöjda. Vi rodde bort och smög omkring

inne på området, inte helt korrekt klädda jämfört med de som satt och åt på restaurangen, tycker ändå att jag matchade mina badbrallor fint med den illaluktande t-shirten. Mission för kvällen var att hitta en dusch, gick inget vidare men lyckades ta en del fina bilder på båtarna.

Några dagar tidigare var tog vi bussen in till stan och passade på att turista lite, var uppe på Fort George där man hade en otroligt vacker utsikt över staden, bukten och de jättelika kryssningsfartygen. På toppen av berget mitt emot kunde man se öns fängelse, som en tant bredvid sa:

“At least they got a bloody nice view!”

På den lokala marknaden lurade en tant på mig 3 kokosnöts halvor med lokala kryddor. Får bli julklappar åt någon som får mer användning av dem än vad jag kommer få. Säljs även till högstbjudande!

Avresedag

När vi tillslut hade tröttnat på St George och skulle fortsätta mot Carriacou, en ö strax nordost om Grenada, möttes vi på morgonen av att gummibåten var borta. Panikslagna sprang vi omkring på båten, allt hopp ute, nu är hela resan förstörd osv. Finn tog som tur kommandot och ropade på VHF:en om någon sett en gummibåt på drift. En segelbåt svarade och talade om att de hade sett den driva förbi och åkt och hämtat den, glädje tårar bland besättningen. Vår kära Sea King! Vi erbjöd dem en flaska Rom som tack men de tyckte det räckte med 20EC, vi gav dem 200EC som tack. Tycker ändå vi kom undan billigt.

Kom iväg mot Carriacou och på vägen lyckades vi få en rejäl firre på kroken, mer om detta senare.

Ha det gott allihopa!

Tobago

Val framme i varmen har det tagit emot att satta sig vid en dator nar det ar 30 grader varmt ute och vattnet ar ljummet! Darfor har det varit glest mellan inlaggen den senaste tiden, men nu ar det i alla fall dags!

Skaraborg (Scarborough)

Vi tog oss till den storsta staden pa Tobago och vilade upp oss ett par dagar. Staden var som vilken storre stad som helst, massa oljud fran bilar, folk och affarer overallt. Forvanande manga snabbmatsstallen och vi insag snart att det var svart att hitta en ordentlig restaurang. Alla ater snabbmat. Agnade mer eller mindre hela forsta dagen at att deklarera in, customs finns i en bla byggnad inte langt ifran dar man lagger dingen. Tullen hittade vi efter mycket letande innuti farje terminalen pa andra vaningen, efter att forst behovt ga igenom metalldetektorer och annat krangel.

Vattnet var nastan helt slut nar vi kom och nasta uppdrag var darfor att hitta vatten. Fanns en kran vid kustbevakningsbryggan men de kunde bara hjalpa till med ett par dunkar. Tobbe och Kalle paddlade darfor ivag med gummibaten till en bensinmack som skulle ha vatten, tyvarr hittade de aldrig den. Istallet provade de att lagga till vid jatte piren dar farjan lagger till, Kalle lyckades klattra upp pa ett stort traktordack och firat ner en mega slang (tank brandslang) till Tobbe nere i dingen som satt redo med en massa oppna dunkar. Det var rejalt tryck i den slangen, men de lyckades fylla ett par dunkar innan en valdigt arg tant (las karring) borjade gasta och skrika och korde bort dem. Vakten stod deremot bredvid och tyckte det hela var valdigt komiskt.

Store Bay

Nasta stopp var Store Bay som ligger pa Tobagos sodra sida. Forst har man fick lite karibien kansla, langa vita strander med palmer. Precis som man onskat sig! I bukten har de lagt ut ett antal bojar som man kan fortoja i, vi laste innan att man helst skulle ankra da de legat dar ett par ar, vi valde anda att fortoja i en av dem och vi lag kvar hela tiden utan problem.

Aven har var vi i behov av vatten. Sent samma kvall vi kom dit rodde vi iland pa stranden och gick pa jakt med ett antal dunkar i varje hand. Utanfor duschbyggnaden hittade vi en kran och problemet var lost.

Julafton tillbringade vi i baren Bago”s Beach Bar som ligger nara stranden. Traffade en kul typ som vi kallar for Brooklyn, han var kalas full och tvivlar pa att ciggaretterna han rokte var nagra Marlboro. Det gick knappt att hora vad han sa men vi hade grymt skoj att forsoka hanga med i hans sluddrande tal. Han hade bott i USA i flera ar och ringde darfor upp hans basta van som bor i Georgia USA, dock fattade vannen inte mycket och nar Tobbe fick telefonen blev det ett snabbt Merry Christmas and Happy New Year. Julmat blev det inte alls sa mycket som vi onskat, den enda julmaten vi at var sillen vi hade med oss fran Sverige och kokta agg. Langtar tills mamma kommer ner med forhoppningsvis lite kottbullar och julskinka!

I juletid ska man ju tydligen skicka vykort, agnade darfor i stortsett en hel dag at att hitta vykort och frimarken. Motiven blev inte de allra finaste men man tar vad man har. De har 2 brevlador i hela Store Bay varvid en vid flygplatsen. En hel del traskande blev det den dagen.

Passade pa att tvatta all smutstvatt. Tryckte ner sa mycket vi kunde i 3 bagar och lamnade det till dem pa tvatteriet, helt klart vart att pengarna och slippa tvatta sjalv. Passande nog fanns det aven Internet pa tvatteriet och vantan blev darfor inte sa farlig.
Tyvarr nar vi skulle aka tillbaka till baten och jag omsorgsfullt packat ner min laptop i den vattentata grabbagen hande det fruktansvarda. Ett par stora vagor slog in over gummibatan och vi var framme vid Sheila sag jag att grabbagen inte var helt stangd, vande den upp och ned och 2L vatten rann ut. Inte mycket att gora men det kommer bli svarare att skriva inlagg och lagga upp bilder. Just det, lyckades radda allt pa harddisken och det var det viktigaste!

Agnade en heldag slappandes borta vid Pigent point som ar Tobagos mest fotograferade plats, sjalvklart var man tvungen att knappa ett par bilder dar med! Jag och Kalle hyrde en vattenskoter som vi korde skiten ur, valdigt skoj men vi hade garna akt i ett par knop till, bara 32 knop med oss 2 pa. Kommentaren fran uthyran nar vi kom tillbaka var

I been looking for hours after you guys! You been to Trindidad and back?

Riktigt sa lange var vi nog inte ute men hann se en hel del av kusten om man sager sa 🙂

Mt. Irving Bay

I mellandagarna trottnade vi pa Store Bay och puttrade ivag med motorn till en annan vik som heter Mt. Irving Bay som ar kand for sin surfing. Vi kom dit ganska sent pa kvallen men aven da var det manga som var ute och surfade. Jag och Kalle blev valdigt sugna pa att prova pa att surfa, nasta dag var det dock knappt nogra dar och vi bestamde oss for att segla vidare. Synd for det hade varit skoj!

Englishman Bay

Kom till en ny vik med underbar strand och regnskog som skyddade oss fran vinden. Jag och Kalle rodde iland och sag oss omkring, fanns inte mycket mer an en liten restaurang och massor av regnskog. Akte pa spo i fotboll av Jimmy och Spooky (Kalle ar inte riktigt saker pa namnet), Spooky kunde inte forsta att vi kommit anda fran Sverige i den lilla plastsaken. Efter en stund forstod vi att han trodde vi rott i gummibaten fran Sverige. En forklaring senare var han inte langre lika imponerad. Borde inte sagt nagot.

Vi missade sjalvklart nar restaurangen stangde och Kalle gick darfor pa jakt efter kokosnotter, grymt goda men inte sa mattande. Det var fin snorkling med massa haftiga fiskar, tyvarr inte sa klart i vattnet som man onskat men det gick om man dok ner ett bit.

Parlatuvier

Vi hade last i en lokal guidbok att den har viken skulle vara den mest skyddade pa den sidan av on. Nar vi kom dit blaste det dock rakt in och gick hog sjo, vi tanke att vi skulle fylla lite vatten och sedant fortsatta. Vi lyckades slappa ankaret men efter en stund borjade det leva sitt egna liv. Hur man an tryckte pa knapparna fortsatte det att dra upp ankaret och vi fick inte stopp pa det forren Tobbe slog av sakringen. Blev antagligen kortslutning nagonstans. Da vi lag dumt till ville vi helst inte overnatta i Parlatuvier sa Kalle drog pa sig hanskarna och drog upp ankaret for hand.

Charlotteville

Nu ligger vi i Pirates Bay utanfor den lilla staden Charlotteville dar vi legat ett par dagar. Listan med saker att gora har akt fram och vi har agnat ett par dagar at att forsoka laga saker som gott sonder. Kalle har blivit segelmakare och sytt fast segelduk som gott sonder. Jag och Tobbe har filat pa kontakterna till ankarspelet som ar patok for stor, forhoppningsvis ar det det som ar felet.

Torrperioden har kommit till Tobago nu (antingen torr eller regn period). Av nagon anledning har det regnat mer an nagonsin, riktiga syndafloder som dyker upp fran ingenstans men som tur ar bara haller pa i en kvart eller sa. Ingen storre fara, svalkar skont!

Nyar var trevligt och vi traffade ett gang svenska grabbar som ocksa ar pa langtur. En riktigt rolig kvall men kanske lite for mycket rom och lite cola i drinkarna. Blir latt sa nar allt ar sa billigt.

Nu blir det ett par till dagar med meckande och sedan seglar vi mot Grenada.

Kul att sa manga skriver pa hemsidan och Gott nytt ar pa er alla !