Sail With Sheila

Tobago

Val framme i varmen har det tagit emot att satta sig vid en dator nar det ar 30 grader varmt ute och vattnet ar ljummet! Darfor har det varit glest mellan inlaggen den senaste tiden, men nu ar det i alla fall dags!

Skaraborg (Scarborough)

Vi tog oss till den storsta staden pa Tobago och vilade upp oss ett par dagar. Staden var som vilken storre stad som helst, massa oljud fran bilar, folk och affarer overallt. Forvanande manga snabbmatsstallen och vi insag snart att det var svart att hitta en ordentlig restaurang. Alla ater snabbmat. Agnade mer eller mindre hela forsta dagen at att deklarera in, customs finns i en bla byggnad inte langt ifran dar man lagger dingen. Tullen hittade vi efter mycket letande innuti farje terminalen pa andra vaningen, efter att forst behovt ga igenom metalldetektorer och annat krangel.

Vattnet var nastan helt slut nar vi kom och nasta uppdrag var darfor att hitta vatten. Fanns en kran vid kustbevakningsbryggan men de kunde bara hjalpa till med ett par dunkar. Tobbe och Kalle paddlade darfor ivag med gummibaten till en bensinmack som skulle ha vatten, tyvarr hittade de aldrig den. Istallet provade de att lagga till vid jatte piren dar farjan lagger till, Kalle lyckades klattra upp pa ett stort traktordack och firat ner en mega slang (tank brandslang) till Tobbe nere i dingen som satt redo med en massa oppna dunkar. Det var rejalt tryck i den slangen, men de lyckades fylla ett par dunkar innan en valdigt arg tant (las karring) borjade gasta och skrika och korde bort dem. Vakten stod deremot bredvid och tyckte det hela var valdigt komiskt.

Store Bay

Nasta stopp var Store Bay som ligger pa Tobagos sodra sida. Forst har man fick lite karibien kansla, langa vita strander med palmer. Precis som man onskat sig! I bukten har de lagt ut ett antal bojar som man kan fortoja i, vi laste innan att man helst skulle ankra da de legat dar ett par ar, vi valde anda att fortoja i en av dem och vi lag kvar hela tiden utan problem.

Aven har var vi i behov av vatten. Sent samma kvall vi kom dit rodde vi iland pa stranden och gick pa jakt med ett antal dunkar i varje hand. Utanfor duschbyggnaden hittade vi en kran och problemet var lost.

Julafton tillbringade vi i baren Bago”s Beach Bar som ligger nara stranden. Traffade en kul typ som vi kallar for Brooklyn, han var kalas full och tvivlar pa att ciggaretterna han rokte var nagra Marlboro. Det gick knappt att hora vad han sa men vi hade grymt skoj att forsoka hanga med i hans sluddrande tal. Han hade bott i USA i flera ar och ringde darfor upp hans basta van som bor i Georgia USA, dock fattade vannen inte mycket och nar Tobbe fick telefonen blev det ett snabbt Merry Christmas and Happy New Year. Julmat blev det inte alls sa mycket som vi onskat, den enda julmaten vi at var sillen vi hade med oss fran Sverige och kokta agg. Langtar tills mamma kommer ner med forhoppningsvis lite kottbullar och julskinka!

I juletid ska man ju tydligen skicka vykort, agnade darfor i stortsett en hel dag at att hitta vykort och frimarken. Motiven blev inte de allra finaste men man tar vad man har. De har 2 brevlador i hela Store Bay varvid en vid flygplatsen. En hel del traskande blev det den dagen.

Passade pa att tvatta all smutstvatt. Tryckte ner sa mycket vi kunde i 3 bagar och lamnade det till dem pa tvatteriet, helt klart vart att pengarna och slippa tvatta sjalv. Passande nog fanns det aven Internet pa tvatteriet och vantan blev darfor inte sa farlig.
Tyvarr nar vi skulle aka tillbaka till baten och jag omsorgsfullt packat ner min laptop i den vattentata grabbagen hande det fruktansvarda. Ett par stora vagor slog in over gummibatan och vi var framme vid Sheila sag jag att grabbagen inte var helt stangd, vande den upp och ned och 2L vatten rann ut. Inte mycket att gora men det kommer bli svarare att skriva inlagg och lagga upp bilder. Just det, lyckades radda allt pa harddisken och det var det viktigaste!

Agnade en heldag slappandes borta vid Pigent point som ar Tobagos mest fotograferade plats, sjalvklart var man tvungen att knappa ett par bilder dar med! Jag och Kalle hyrde en vattenskoter som vi korde skiten ur, valdigt skoj men vi hade garna akt i ett par knop till, bara 32 knop med oss 2 pa. Kommentaren fran uthyran nar vi kom tillbaka var

I been looking for hours after you guys! You been to Trindidad and back?

Riktigt sa lange var vi nog inte ute men hann se en hel del av kusten om man sager sa 🙂

Mt. Irving Bay

I mellandagarna trottnade vi pa Store Bay och puttrade ivag med motorn till en annan vik som heter Mt. Irving Bay som ar kand for sin surfing. Vi kom dit ganska sent pa kvallen men aven da var det manga som var ute och surfade. Jag och Kalle blev valdigt sugna pa att prova pa att surfa, nasta dag var det dock knappt nogra dar och vi bestamde oss for att segla vidare. Synd for det hade varit skoj!

Englishman Bay

Kom till en ny vik med underbar strand och regnskog som skyddade oss fran vinden. Jag och Kalle rodde iland och sag oss omkring, fanns inte mycket mer an en liten restaurang och massor av regnskog. Akte pa spo i fotboll av Jimmy och Spooky (Kalle ar inte riktigt saker pa namnet), Spooky kunde inte forsta att vi kommit anda fran Sverige i den lilla plastsaken. Efter en stund forstod vi att han trodde vi rott i gummibaten fran Sverige. En forklaring senare var han inte langre lika imponerad. Borde inte sagt nagot.

Vi missade sjalvklart nar restaurangen stangde och Kalle gick darfor pa jakt efter kokosnotter, grymt goda men inte sa mattande. Det var fin snorkling med massa haftiga fiskar, tyvarr inte sa klart i vattnet som man onskat men det gick om man dok ner ett bit.

Parlatuvier

Vi hade last i en lokal guidbok att den har viken skulle vara den mest skyddade pa den sidan av on. Nar vi kom dit blaste det dock rakt in och gick hog sjo, vi tanke att vi skulle fylla lite vatten och sedant fortsatta. Vi lyckades slappa ankaret men efter en stund borjade det leva sitt egna liv. Hur man an tryckte pa knapparna fortsatte det att dra upp ankaret och vi fick inte stopp pa det forren Tobbe slog av sakringen. Blev antagligen kortslutning nagonstans. Da vi lag dumt till ville vi helst inte overnatta i Parlatuvier sa Kalle drog pa sig hanskarna och drog upp ankaret for hand.

Charlotteville

Nu ligger vi i Pirates Bay utanfor den lilla staden Charlotteville dar vi legat ett par dagar. Listan med saker att gora har akt fram och vi har agnat ett par dagar at att forsoka laga saker som gott sonder. Kalle har blivit segelmakare och sytt fast segelduk som gott sonder. Jag och Tobbe har filat pa kontakterna till ankarspelet som ar patok for stor, forhoppningsvis ar det det som ar felet.

Torrperioden har kommit till Tobago nu (antingen torr eller regn period). Av nagon anledning har det regnat mer an nagonsin, riktiga syndafloder som dyker upp fran ingenstans men som tur ar bara haller pa i en kvart eller sa. Ingen storre fara, svalkar skont!

Nyar var trevligt och vi traffade ett gang svenska grabbar som ocksa ar pa langtur. En riktigt rolig kvall men kanske lite for mycket rom och lite cola i drinkarna. Blir latt sa nar allt ar sa billigt.

Nu blir det ett par till dagar med meckande och sedan seglar vi mot Grenada.

Kul att sa manga skriver pa hemsidan och Gott nytt ar pa er alla !

Sheila har korsat Atlanten

Tagit oss över den stora pölen och ligger vid ankar i Scarborough (eller Skaraborg som vi säger). Resan från Cape Verde och hit tog 15 dygn och utan några komplikationer. Sol och vind med oss större delen av resan och allt som allt en av smidigaste turerna. Nedan kan du läsa dag för dag av resan.

Dag 1 – 3/12

Ger oss av på eftermiddagen efter att ha ordnat med det sista. Gick igenom allt en sista gång för att se att det sitter där det skall. Tankat båten full med vatten, diesel och mat. Besättningen är på gott humör och känner att det är skönt att komma iväg. Vinden är tyvärr inte med oss så vi lämnar Cape Verde med motorn igång och seglet fastsurrade på bommen. Pumpen till toaletten gnisslar och har sig men efter ett par droppar motorolja hörs inte ett ljud, gjorde nattsömnen lättare!
Några timmar senare kunde vi dock sätta segel med en lätt bris från Nordost. Sheila gled fram över vattnet där det ännu inte hunnit bildas några dyningar under en stjärnklar natthimmel. Bättre start gick inte att få.

Dag 2 – 4/12

Nästa dag strålade solen, vinden var mottlig nordost och vi höll runt 5 knop. Parasolet var uppe och gav behaglig svalka. Vi kastade i ett rep och badar efter båten, vattnet var varmt, skulle gissa på 24-25°. Klockan 15.30 korsade vi den magiska “2000 Nm kvar” gränsen. Kurs mot mål var 265° men vi höll medvetet en lägre kurs för att snabbare komma in i passadvinden.
På kvällen laddades det för filmkväll. Datorn placerades på bridgedäck och chips och annat gott dukades fram. Filmen vi såg var The American, ärligt talat ingen som tyckte den var någon hitt.

Dag 3 – 5/12

Tre häftiga fiskar dök upp längsbåten och Kalle satte genast fart med att få ut fiske draget. Jag provade med ett annat mer primitivt sätt försöka fånga en av dem. Peta med en båtshake och hoppas att den nappar. Resultatet, njaa … kanske inte någon bra idé. Vi slås av att nu skulle man haft ett harpungevär, vilket Kalle har tjatat om att han ska köpa i varje hamn. Efter hand urartar diskutionen till att när vi kommer fram köper vi oss ett “mega-maskin-gevärs-harpun-gevär” som skjuter pilar åt alla håll. Bullet proof plan om ni frågar oss!
Tog oss ännu ett dopp i det blå och en efterföljande Eco dusch.Vilket är en PET-flaska med ljummet vatten och lite tvål på fördäck. Kursen var fortfarande södergående och vi märkte att vi gjorde rätt. Kom lite mer vind på eftermiddagen och vi höll i snitt 6 knop.

Dag 4 – 6/12

Ägnat dagen åt i stort sätt två saker. Trimma seglet på säkert 10 000 olika sätt för att se vilket som gav störst resultat. Då vi inte har någon spinnacker bom och därför inte kan spira ut förseglet rullades focken (stod ändå bara och slog) in och vi seglade endast på storen. De andra vi ägnade dagen åt var att koka majskolvarna vi köpte på marknaden. Efter 4 timmar i kokande vatten gav vi upp om att de någonsin skulle bli mjuka och tuggade i oss eländet ändå.

Dag 5 – 7/12

Vinden blåste frisk nu när vi kommit in i passadvinden och vi gjorde bra fart i riktning Tobago. Under natten stötte vi på ett par Squalls som effektivt sköljde rent båt och besättning.

Dag 6 – 8/12

Den fiskar vinden höll i sig och vi snittade 7 knop. Det färska brödet tog slut och jag ställde mig och bakade scones. Med en “baktid på 30 minuter” och jag med mer tid att göra av med än vad jag kunde komma på saker att göra kändes det som ett lagom projekt. 2 timmar senare är brödet färdigt. Lite lätt bränt på undersidan, men ändå inte genomgräddat. Mjöl utrspritt i hela köket och saker lite varstans. I en båt som gungar fram och tillbaka tar saker och ting lite längre tid än vanligt. Fast när det tog sådant tid att baka brödet smakade det desto godare!

Dag 7 – 9/12

Hela natten kan sammanfattsas med ett ord: Sömnbrist. Bommen har skrammlat, seglena har slått, tampar har dunsat mot masten, vinden tjutit och regnet smattrat mot rutorna. Allt som allt gjorde det att man sov uruselt. Vinden brallade i ordentligt under natten och på toppen squalls titt som tätt. Focken var sedan länge inrullad och storen revad med andra och sista revet. Just då önskade man att man hade ett tredje rev. Ett tag funderade vi på att ta ner seglet helt och driva eller rulla ut en liten bit av focken. Vinden varken ökade eller avtog och vi bedömde att seglet skulle hålla. Surfade fram genom natten i 10-12 knop.

Dag 8 – 10/12

Regnade och blåste ännu värre än dagen innan, snittade 8-9 knop och avståndet till mål sjönk härligt snabbt. Kalle satte hastighetsrekord, 15.2 knop (GPSen säger dock att vi varit uppe i 18 blankt). Vinden och vågorna gjorde tillsammans så att Sheila hoppade på vågorna ungefär som när man RIB-båt. En ny och spännande upplevelse i en 38 fots segelbåt.
Ur en vågdal en distans bort dök helt plötsligt en segelbåt upp. Avståndet gjorde att man inte såg var han kom ifrån eller vart han var på väg, men han seglade in bakom och la sig på samma kurs som oss. Vi provade att ropa upp båten på VHFen men fick aldrig något svar. Några timmar senare försvann båten i horisonten långt bakom oss, vad annars, vi är ju proffsseglare!

Dag 9 – 11/12

Nästa magiska linje korsas, “1000 Nm kvar”. Vinden har mojnat något och solen tittar fram mellan molnen. Håller en stadig fart på 7 knop och fortfarande med revat storsegel. Kalle lagar till en smarrig måltid, pastasallad med ägg, bacon, skinka, korv, majs, tomat och pasta. Ljuvligt!
För att fira att vi nu kommit halvvägs korkar vi upp en flaska … alkohol fri cider. Först nu vi upptäckte detta. Ingen större fara skedd, smakade kalas den med!

Dag 10 – 12/12

Solen går ju från öst till väst, det är alla ganska säkra på. Tyvärr för vår del hamnade seglet ivägen för solpanelen med den vind vi hade och den bog vi log på. Vi valde därför att gippa och hålla en mer södergående kurs för att se hur mycket solpanelen orkade ladda batterierna om den fick sol på sig hela dagen. Visade sig att vi gick “plus minus noll”. Solpanelen laddade som bäst 8A och låg hyfsat stadigt runt 6A.
Turligt nog vred vinden något också och vi var inte allt för långt ur kurs till kvällen.

Dag 11 – 13/12

Vårt jätte förråd med diskvatten tog slut idag. Vi fyllde ju varenda liten flaska vi samlat på oss sedan Holland med vatten innan vi åkte och det visade sig att det var ett smart drag. När jag säger diskvatten menar jag inte att vi redan tillsatt några droppar YES utan att det är vatten från kranen på bryggan och alltså inget dricksvatten. Var perfekt att ta en cola flaska och ställa sig på däck och duscha av sig det värsta saltet. Inget mer med det längre alltså.
Dricksvatten hade vi fortfarande gott om men det vill man inte slösa på duschar.
Jag och Kalle gjorde iordning ett enkelt gym bestående av 2 kuddar och lite rep framme på däck. Ett antal sittups, armhävningar och otroligt korta spurtar senare var det dags för ett dopp i havet.
Jag hann även med att baka Scones igen, ännu en gång tog det betydligt längre tid än vad som stod på paketet. Tobbe plockade fram en påse med “bara att vispa ihop” chokladpudding, tyvärr läste han nog fel någonstans för den blev inte riktigt som chokladpudding ska vara, tänk er en tjock sås istället.

Dag 12 – 14/12

Idag dök de magiska siffrorna upp på GPSen. Bara 99:99 timmar kvar. Det fick en att vakna till ur vår lilla värld och inse att nu är det faktiskt inte så långt kvar.
Då jag läst varenda tidning, bok, manual, recept, innehållsguide drog jag fram gitarren ur dess gömställe och försökte spela. Tillsammans med min gode vän kompalätt volym 1 kunde man faktiskt höra ungefär vilken låt jag spelade efter några timmars spelande. Satt och vrålade “we are sailing” så högt (och vackert!) att Kalle blev helt matt och gick ner under däck.
Jag styr och ett squall närmar sig. Då alla tre längtar efter en dusch passar Tobbe på att schamponera in sig i rekordfart. Squallet kom, såg och (segrade) drog förbi. En grinig Tobbe fick gå ner igen fullt schamponerad.
När vi provianterade för seglingen missbedömde vi hur mycket vi faktiskt äter. Ingen av oss äter bara frukost, lunch och middag. Det var inte ovanligt att man tog sig en macka eller lite flingor vid varje pass under nätterna. Detta ledde däför till att vi idag inte har någon frukostmat kvar överhuvudtaget. Inte minsta skorpa! Ur konservburksförrådet fick vi fram lite nudelsoppa, precis lika gott som det låter (usch!).

Dag 13 – 15/12

Vågorna har mättats av men vinden var ungefär som tidigare. Sheila formligen forsade fram genom vattnet. I övrigt inte mycket nytt i vårt lilla universum. Frukosten bestod av varsin burk majs. Mums!

Dag 14 – 16/12

Vinden har dött ut och motorn får jobba lite. På det hela taget har vi använt motorn mindre än vad vi trodde att vi skulle göra, ungefär 48 timmar på hela resan. Första dagarna hade vi ingen vind och likaså sista dagarna, annars var den endast på en eller två timmar per dag för att ladda batterierna.

Dag 15 – 17/12

Närmade oss hamn med stormsteg (tack vare motorn, blåste nada). Tobago dök upp vid horisonten strax innan soluppgången som en välkommen skugga. En stor tanker hälsade oss välkommna genom att dyka upp från ingenstans bara ett par sjömil bort.
Tobbe har hela resan tjatat om hur han längtar efter att få lyssna på riktig Karibisk musik. Vi fick in en radiokanal igår och han har redan tröttnat. Inte för att det är så mycket Karibisk musik utan för att det är reklam och Hip-Hop hela tiden, en låt per timme och även den lyckades de paja genom att höja och sänka ljudet för att kasta in lite reklam.

Saker vi saknade på båten och annat om resan

• Något vi saknade på båten var en Spinnackerbom så vi kunnat spira ut förseglet och sluppit ha storen uppe. Detta är det vanligaste sättet att segla över Atlanten om vi förstått det rätt. Nu gick det ju utmärkt att segla med endast storen uppe så som vi gjorde, men vid lite vind och högre sjö tenderade bommen att vilja gippa, luften kom in på baksidan och när båten sedan vände tillbaka slog det ordentligt i seglet. För att slippa få bommen i huvudet tvingade vi den till ena sidan med en tamp, preventeguy. Det är ett måste om man seglar så som vi gjorde, under nätterna är det lätt att tappa fokus och då kan man ibland vara nära att gippa.
• Elen räckte gott och väl för oss om man startade motorn en gång per dag och lät den ladda i 1 eller 2 timmar. Solpanelen hade nog gjort större verkan om vi legat på en annan bog  eller haft focken uppe istället för storen. Trots detta klarade vi oss utmärkt. Kylskåpet, autopilot, GPS, VHF var på hela vägen. Tack vare att vi bytte ut lanternorna till LED-lampor drog de mer eller mindre ingen ström alls och vi hade inte en enda gång problem med ström under nätterna. Jag och Kalle passade på att ladda våra datorer då motorn var igång och klarade därför att hålla teknik abstinensen i schack under hela resan.
• Vatten hade vi gott om. Det så kallade diskvattnet hade vi uppskattat 300 L av och rent dricksvatten 200 L. Det var först på slutet när diskvattnet var slut som man saknade att kunna ta en dusch och väldigt gärna haft en watermaker, en sådan tar upp saltvatten och gör om det till rent dricksvatten. Tyvärr kostar en sådan många tusenlappar.
• En annan bra mycket billigare och enklare sak som vi saknade var en lampa i sittbrunnen. Det hade verkligen underlättat när man behövde reva seglena under natten. Fast det vi mest saknade var att kunna läsa under nattpassen. Visst, vi hade en ficklampa men ville inte slösa på batterierna om vi skulle behöva den. Vi löste detta med en provisorisk LED-lampa. Drar inget i ström och lyser upp hela sittbrunnen, men som sagt, den var provisorisk och när det regnade försvann Kalles fina toalettrulle lampskärm.
• Vi laddade ner en GRIB-fil precis innan vi åkte, den sträckte sig 1 vecka frammåt och vi hade därför bra koll på hur vindarna blåste i början av resan. Det var bra för innan man kommer in i passadvinden kan det blåsa åt alla möjliga håll. När man sedan är inne i passadvinden klarar man sig bra utan, alltid bakifrån från öst.
• Fisket gav inte så mycket, vi hade i draget vid ett par tillfällen men aldrig ett napp. De enda fiskar vi fick var de flygfiskar som landade på däck eller som i Kalles och Tobbes fall, attackerade dem. Något vi glömde köpa var en flaska riktigt usel vodka för att döda fisken med, ett par skvätt i varje gäl och han dör direkt. Var kanske bara bra att vi inte fick någon fisk, våra metoder var en rejäl hammare och kniv. Snacka om blodigt..
• Sist. Köp massor av böcker! Gärna ljudböcker, var skönt att variera läsningen med att lyssna. Läsa är nästan det enda sättet att fördriva tiden, man tröttnar ganska snart på att titta på havet eller stjärnor.

Fick nog med det mesta. Just nu ligger vi vid ankar i Scarborough Tobago. Vi lär bli kvar här någon dag till sedan tänkte vi börja segla runt bland öns alla fina stränder där vi ska snorkla och bada en massa.
Kommer antagligen hinna med ett eller två inlägg innan julafton men man vet ju aldrig.

God Jul!

Cabo Verde

Alltså, ligger i ett soligt Sao Vicente i Cape Verde. Väldigt fin marina med allt man kan tänka sig, relativt nybyggd så allt fungerar fortfarande som det ska (Internet vid båten, även om det för mig tillbaka till 90-talet fartmässigt). Befolkningen är trevliga och hjälpsamma, inga problem att visa vägen till tullen som om någon vill veta i ett gult hus på gaveln till vänster. Där hade de AC så väntetiden gjorde inte så mycket. När man är klar där går man sedan ännu något till vänster där man får fylla i massor av papper, tyvärr ingen AC 🙁

Igår var tvättdag, 3 välfyllda väskor med illaluktande kläder, handdukar och lakan. Medans kläderna var i maskin passade jag och Kalle på att jogga en sväng för att upptäcka staden. Klockan är runt 12, alltså mitt på dagen då solen står som högst. I skydd av träd eller hus sitter folk i skuggan och gör så lite de kan, inte jag och Kalle dock. Vi ger järnet i tio långa jobbiga minuter tills huvudet snurrar och vi kryper till närmaste butik och köper massor av vatten. Resten av staden upptäcktes i ett behagligare tempo. Kul sak är att de flesta restauranger och butiker saknar den skyltning man är van med hemma. Passerade ett bostadshus där dörren stod öppen, kikade in och såg en bar och några bord. Hade aldrig hittat dit, inte ens om jag visste var det låg. En skylt, inte mycket jobb..

Även om man tydligen skulle klara sig bra med euro här på Cape Verde insåg vi dock snabbt att de föredrar den inhemska valutan. Sagt och gjort letade vi upp en bankomat och tog ut “lite” pengar, 20 000 CVT (ca 2000 SEK). Coolt att knalla runt med massa tusenlappar, tyckte man i alla fall till en början. Corn flakes kostar nämligen 270 CVT, en cola 50 CVT osv.

Gick ut och åt igår. Maten var god och kostade inte mycket. Jag åt hummer, Kalle och Tobbe tonfisk. Massor med mat och dryck, notan hamnade på 360 kr. Helt okej! Efteråt bar det iväg mot Club Nautico där många seglare samlas för att snacka väder, segelbåtar och samtidigt lyssna på liveband som spelar lokalmusik. Att det är mer eller mindre gratis att gå ut och 2L öl kostar 24 kr gör allt så mycket trevligare. Notan slutade på smått fantastiska 200kr för 3 pers.

Idag har vi ägnade vår tid åt att proviantera. Tobbe ordnade med saker i båten så resten av besättningen strosa iväg efter en mataffär. Hittade en bredvid Club Nautico, den var stängd men när vi skulle gå iväg öppnade en kille och vinkade in oss. Sedan gick vi omkring och handlade helt ensama med 5 pers ur personalen som hjälp. Smidigt må jag säga. Frukt och sådant köpte vi på marknaden, det däremot är inte billigt! 30 spänn för 3 paprikor är ju värre en hemma på Coop (inget ont om coop!). Kanske blev vi blåsta, inte vet jag, svårt att föra ett samtal med någon som hela tiden lägger på fler och fler paprikor på vågen.

Kalle kom precis tillbaka från duschen, det ingår 100L vatten och sedan får man betala 0.02 euro/L. Passande nog hade vattnet tagit slut och han såg lite rolig ut med schampoo kvar i håret när han gick på bryggan.

Sådär, klar med turistberättandet. Båten är iordning och vi är klara att åka, skulle egentligen åkt redan ikväll men väntar på att en kille ska komma med en fettspruta. Just nu är han bara 7 h försenad..

Annars är allt klart för avfärd, denna gången hoppas vi på att vi kommer till Tobago, men Brasilien eller varför inte Antarktis ska ju vara en upplevelse också.

Återigen, God Jul på er alla!

Uppdatering

Tankat och klart, nu siktar vi mot piraterna!

Inspirerade av Columbus

Framme på Tobago!

Det är inte alls vad man tänkte säg och av någon anledning tog det bara en vecka att ta sig hit, inte alls de där tre veckorna alla andra pratade om. Konstigt..

Nej skojar bara, vi har kommit fram till Cape Verde utanför Afrikas kust. Fick rapporter om dåligt väder dagen vi seglade från Playa de Mogan och valde därför att lägga om kursen och göra ett mellanstopp här. Jag tar det från början.

Playa de Mogan

Efter ett antal tips på ställen att besöka på Kanarieöarna bestämde vi oss för den här lilla kuststaden på sydväst sidan. En trevlig stad som påminner om Venedig, så stod det i turisguiden i alla fall. En Italienare som designat hela hamnen. Han gjorde ett bra jobb; små broar, cafeér och resaturanger samlas med fiskebåtar och ett mindre varv.

Vi kom till staden vid 8 tiden och möttes av beskedet att hamnen var full, inte mycket att göra och eftersom vi numera är proffs på ankring (1 ggr med det nya ankarspelet) la vi oss i bukten utanför. Där låg man riktigt bra, dagen efter hoppade vi alla ner i gummibåten med simfötter och cyklop. Ett par grottor som skulle utforskas.

Träffade på båten Palmina som vi tidigare stötte på i Funschal på Madeira. De hade varit där ett par dagar och vi fick tips på en bra fiskrestaurang. Jag och Kalle delade på en “mixed fish” med olika sorters fiskar, väldigt gott. Pappa körde på något liknande, fisk var det i alla fall.

Citat Tobbe: “Ahh, måste varit det godaste jag ätit på länge. Är ni säkra på att ni ska ha den där? (Pekar på en av min och Kalles fisk)”

Kvällen slutatde dock inte riktigt som vi tänkt oss. Med bultande huvudvärk släppte Kalle och Tobbe av mig i båten. De skulle åka till en strand längre bort med gummibåten. Jag stod kvar och såg dem brumma iväg, resten har jag fått berättat för mig.

“Vi närmade oss stranden och planerade för att gå iland. Det gick ingen sjö att tala om. Vi drog upp motorn och började ta av oss skorna. En mindre våg knuffade oss upp mot stranden men när gummibåten sögs tillbaka bestämde vi oss för att hoppa av när nästa våg passerat. Sedan gick allt väldigt snabbt, gummibåten ställde sig på nosen och välte baklänges och fram. Nästa gång man öppnade ögonen låg båten upp och nedpå, motorn uppspolad på stranden, skor och en bensindunk flöt omkring.”

Kalles första fråga till Tobbe var om tummen satt där den skulle. Det gjorde den, ingen blev skadad. Tobbe är lite stel i rumpan. Summering av kvällen, blöta kläder, söndrigt motorfäste, genomblöt mobil och försvunna läsglasögon. Ägnade resten av kvällen och ett par timmar inpå natten till att spola och köra rent motorn. Den startade direkt dagen efter, kina Sea King kan man lita på!

Dagen efter var vi på jakt efter ett nytt fäste, hittade inget dock. Fick åtmindstonde handlat det sista, färskvaror, frukt och en aftonbladet. Såg att inget nytt hade hänt, synd på Idol Jay eller vad han nu hette. Knark eller var det rösten som pajat?

Avfärd Dag 1 – Tisdag

Kastade loss tisdag eftermiddag. Inte en krusning på havet, blev nästan sugen på att se om det gick att gå på vattnet. Månen kom upp och lyste upp båten som om det vore dag. Fick rapporter om dåligt väder precis längs vår rutt mot Tobago. Då ingen av oss kände för att stampa i motvind i flera dygn la vi om kursen till Cape Verde.

Dag 2 – Onsdag

Händer inte mycket, den dagliga rutinen börjar infinna sig. Styra, vila, äta och sova. Tobbe lagar entrecout som gör oss alla på gott humör. Vädret är lugnt, blåser inte mer än 3m/s och motorn får stötta.

Dag 3, 4

Blåser upp till frisk vind, seglar i 6-7 knop och solen hälsar på. Dagens snackis är när “Återstående tid” på GPS:en går från blankt till 99:99 timmar. Senare på fredag kväll minskar vinden återigen och motorn får jobba.

Dag 5 – Lördag

Dagen D som vi alla väntat på. Med mer eller mindre stiltje och strålande sol är det dags att ta ett dopp i Atlanten och en dusch på däck. Kan inte beskriva med ord hur skönt det var att sätta på sig rena kläder!

Delfiner hälsar på mitt i natten någon gång, tror jag i alla fall. Kalle påstår att han sett valar. Ingen vet säkert, inte ens en själv. Vinden har friskat i och kommer precis framför oss. Det ska hålla i sig ett par dagar. Med vind och vågor mot oss stampar och knarrar det i båten. Sömnen får sig ett par rejäla törnar och det märks på besättningen. Ingen som sitter och sjunger (oftast jag i brist på annat), slappar på fördäck eller lagar lyxmat. Tobbe har i alla fall börjat spara till tomteskägg, hoppas några på jobbet blir glada nu.

Dag 6 – Söndag

Första kontakten med civilisationen, spridda rop på VHF:en. Svårt att höra vad de säger men är en Svensk som talar. På radion är det Afrikansk/Fransk house musik som gäller. Efter ett par timmar kan jag ärligt säga att NRJ där hemma kan dra ett täcke över sig. Go musik, synd bara att ingen annan vill stå och veva tillsammans med mig.

Dag 7 – Måndag

Nära, så himla nära. Vi hade inte mer än 50 sjömil kvar till Cape Verde men då vi inte skulle hinna fram innan tdet blir mörkt bestämde vi oss för att lätta på gasen, tröttnade på att kryssa. Känns meninglöst när man ändå bara rör sig 1 sjömil fram men 15 åt sidan.

Klockan är 0400 och jag har vakt, VHF:en sprakar till och snart hör man två fiskare som sjunger över VHF:en. Pågår en kvart eller så, allt över kanal 16 (nödkanal). Skönt att vetat att regler och sådant inte tas på så stort allvar..

Dag 8 – Tisdag

ÄNTLIGEN FRAMME!

Tajmade soluppgången och gled in till bryggan kl 9 på morgonen. Gott om båtar i marinan, flera båtar från ARC rally som valt att vila upp sig ett par dagar. Det går att följa alla ARC båtar här, där ser man tydligt att nästan alla seglat i rakt södergående riktning förbi Cabo Verde.

Nu blir det till att vila upp sig och njuta av det fina vädret, 30 grader i skuggan dag som natt. Förresten, någon som kan ett super duper mega enkelt brödrecept? Vi insåg nämligen att det köpta brödet blir pretty torrt efter ett par dar. Provade att baka scones (lördags) och det var ljuvligt!

Ilandsproblem No1

Det absolut största problemet vi har just nu, enligt mig, är att när vi ligger vid ankar (på svaj) ute i bukten är ström en bristvara. Somliga kallar mig för nörd, andra teknikintresserad. Vilket som fungerar på mig men att inte kunna göra det man vill på datorn; film, redigera foton osv är inte ett dugg roligt. Vi har en solpanel på 100W som putter in som bäst 7A, enligt manualen är max 4A, bara att se glad ut antar jag? Tyvärr är soltimmarna få och molnen flyger förbi titt som tätt, det räcker faktiskt att en tamp ligger tvärs över panelen för att säg 60% försvinner.

Fortsätter inom samma område. Vi slog våra huvud ihop och gjorde lite matte. Förvånansvärt hur snabbt man går in i semesterläge, stod helt stilla i huvudet. Räknade på hur mycket ström våra lanternor drar och hur ofta vi kommer behöva ladda batterierna med motorn. Varför vi gjorde detta var för att i en butik i marinan sålde de LED lanternor och allt inom LED är ju hett nu så vi slog till på 3 st, två där fram och en där bak. Om våra beräkningar är någorlunda rätt bör vi sparat in ett par hundralappar när vi kommit fram till Västindien.

Gamla lanternor

• Drar 2A st. 3 st.
• Behöver vara igång ca 12h.
• Överfarten tar ca 20 dygn.
• Motorn laddar 10-20A/h
• Dieseln kostar 8kr/l.

LED-lanternor

• Samma som ovan fast drar 0.2Ast.
• Kostnad för lampor, 690kr.

Har inte lappen med uträkningen framför mig och vågar ändå inte skriva den här när hjärnan nätt och jämt kommer ihåg att man ska borsta tänderna på kvällen. Kanske något för dig Jörgen? Har hört att du är en hejare på matte.

Vad har vi gjort mer? Just det, vi har handlat en jädrans massa mat. Fick tips om ett ställe som heter El corte Inglés som ligger en bit från hamnen. Köpcentrum på 7 våningar med allt man kan tänka sig. Jag och Kalle hittade en motorcykel vi blev sugna på, men när båten är mer lastad än någonsin kommer det bli knepigt att stuva undan en 700 kg motorcykel. Kanske på hemvägen? Lastade våra väskor så att knäna vek sig på hemvägen. Massor av konserver med allt möjligt innuti, långbarhets mjölk (smakar grädde, ej gott i längden), knäckebröd (Wasa finns här nere!) och frukt osv. Synd att kaviar inte går att finna någonstans, hade varit gott på äggen. Detta och mycket mycket mer har vi stuvat undan i båten.

Detta var igår, idag var det dags att köpa en massa vatten, något som vi dragit ut på då varje dunke väger 8L. Denna gången var vi smartare och “lånade” en kundvagn. Knarrade och gnisslade av dunkarnas vikt, tyvärr är det trappor ner till hamnen så vi fick kavla upp armarna. Har inte tränat så mycket på länge. Hela golvet inne hos mig i aktern är nu upptaget av vattendunkar. Vi har även fått köpt 4 st bensindunkar á 20L, kan vara bra att ha gott om diesel om vi hamnar i ett stiltje bälte. Hittills har vi ju inte haft så mycket vind så vem vet.

Dagen vi anlände till Las Palmas tog gasolen i en av våra 2 flaskor slut och vi har sedan dess varit på jakt efter påfyllnad. Jag och Kalle tog gummibåten till bensinmacken där ingen kan ett ord Engelska, gubben fick tillslut fram “you go too ARC officeeey!!” (lät värre men är tvungen att skriva så man förstår). Väl där sa de att en lastbil skulle komma dagen efter med gasol för 10 euro per flaska. “Yeah right!” tänkte vi. Nästa dag gick vi dit, gav chauffören 20 euro för 2 flaskor och gick tillbaka till båten. Man slutar aldrig att förvånas! På köpet fick vi även 2 slangar och 2 regulatorer. Bör kanske säga att det är butan gas och inte propan som vi hade tidigare, men sålänge det brinner och vi slipper äta kalla konserver.

Autopiloten har varit sönder sedan Porto Santo och vi har plockat ner den i molekyler. Hittade efter många timmar felet, 2 mikroskopiska pinnar har gått av på ett hjul. Lämnade in delen till en lokal verkstad. Han lovade att fixa det till kl 18 samma dag. Kl 18 sa de dock att han blivit sjuk och att den skulle vara klar idag, vilket den var. Imorgon blir det att sätta ihop autopiloten, köpa lite mer vatten, stuva gummibåten (inne hos mig, vet snart inte var jag ska sova) och sedan bege oss mot La playa de Mogán som ligger på södra delen av ön. Fått många tips om att det ska vara en riktig pärla som ej bör missas.

För er som någon gång kommer till Las Palmas och vill gå till ett soft ställe med riktigt go musik och trevlig personal nära vattnet ska gå till Barabordo.

Ett riktigt långt inlägg blev det (fick även skriva om sista 3 delarna då Internet inte vill vara med mig).Om vi inte hörs innan vi tar det stora steget över Atlanten önskar jag er alla många glada dagar! (Jag kommer dock jaga Internet precis som vanligt i nästa hamn) Kommer inte ha någon möjlighet att uppdatera sidan på färden. Som betyder att vi inte hörs av på ungefär 3 veckor. På söndag planerar vi att lossa förtjöjningarna.

Fint väder i Las Palmas

Solen verkligen steker idag. Vaknade i morse (nåja, kl halv 11) och termometern stod på 32 grader! Hur gött är inte det!? Igår gick vi ut och åt på en fin restaurang nere i marinan, roligt att servitrisen inte kunde ett ord engelska så en kille fick stå bredvid och översätta. Jag briljerade med min otroligt bra spanska och beställde in “tres cervezas”, efter det var det mig hon talade till. Det gäller att kunna knepen 😉

Jag och pappa åt fisk, fisk och … fisk. Av någon anledning fick vi bara fisk, inget ris eller potatis. Ingenting, vi fattade ingenting men lyckades efter en stund få in en tallrik med potatis också.

I förrgår var det ett himla liv längre bort mot centrum, så även igår. Vi bestämde oss för att ta reda på vad det var för något och knallade iväg. Visade sig att det var WOMAD som är en dans och musik festival och höll på hela helgen. Just då var det ett rapp band som höll på som bäst och medelåldern var runt 20. Pappa kände att han inte platsade och begav sig hemåt. Jag och Kalle fortsatte mot närmaste öltapp. Är en konstig känsla att beställa öl och sedan lägga fram lite mynt på disken, hemma går det ju en 100 varje gång. Rapp:arna slutade efter en halvtimme och ett “afrika/slå på trummor/något” band körde igång. Förstod inte ett ord men vi sjöng/skrek för fulla muggar ändå.

Film på spektaklet

Vaknade som sagt vid halv 11 idag, lite små seg men så fort man kom upp i sittbrunnen och möttes av strålande sol mådde man genast bättre. ARC gänget körde igång idag med gummitbåts race genom hamnen. Mycket skratt och blöta människor. Blev lite avundsjuk men 10 000 i anmälningsavgift kan man äta riktigt gott för istället. (Läs mer om ARC på deras hemsida)

Dagarna går åt för att fixa med sådant som gått sönder eller snart kommer gå sönder. Köpte en gummi rem till autopiloten för 700 ljuva kronor, ungefär lika avancerad som ett gummiband. De vet hur man tar betalt här nere, den passade inte trots att säljaren var VÄLDIGT övertygad om att det var den vi skulle ha. Blir till att lämna tillbaka den. Ny laddningsfördelare är också inköpt, brände den förra på vägen hit. Gjorde att vi fick segla mitt i natten utan lanternor då batterierna var nästintill urladdade och vi inte vågade starta motorn (luktade bränt). Gick bra som tur var.

Kommer lite bilder nedan, samlat på mig massor nu när man inte haft Internet på ett par dar.

Pa svaj i Las Palmas

Vill bara meddela att vi har kommit fram till Las Palmas, Kanarieöarna. Använt ankarspelet for första gången och det fungerar kanon.
Till o med pappa sov som en stock i natt, vi trodde att han skulle sitta vaken i sittbrunnen hela natten och vakta.

Lyckades med konststycket att smita in pa duscharna igar kvall, tog inte mer an 10 minuters vantan. Vart att spara lite kronor pa att inte betala hamnavgift! Apropa hamnavgift. Vi gick till hamnkontoret tidigare idag, satt i ko och horde att man var tvungen att betala for att ligga vid ankar. Tog diskret varsin turistguide och gled forsiktigt ut tillbaka till gummibaten. Slapp vi projsa idag ocksa ! Tanken var att vi kanske skulle kunna kopa oss ett dushkort eller liknande.

Nu sitter jag och skriver pa “sailingbar” dar alla ARC seglare samlas. Knokat med folk! Sa fort Pappa och Kalle kommer hit ska vi satta oss på någon restaurang och äta lite gott.

Helikoptrar och en del bad

Madeira och Funchal som staden vi ligger i nu heter är bra mycket grönare än förra stället. Växter, fågel kvitter och härliga dofter från blommor. Marinan är ganska liten och det fanns inte många lediga platser när vi kom hit lagom till solen gått ner i söndags. Som tur var stod det en man och vinkade längre in där det fanns en ledig plats. Det visade sig att båten seglades av svenskar.

Kul att äntligen träffa på fler som kommer lite senare än alla andra, hittills har det känts som om vi missat de andra Svenskar som är på väg söderut. Båten heter Palmina och besättningen är ett par Stockholmare. Mycket hjälpsamma med tips på bra badställen och saker man borde se.

Emma åkte hem i måndags vilket inte är speciellt roligt, saknar henne redan. Var tänkt att vi skulle tagit färjan från Porto Santo hit till Funchal men istället seglade vi allihopa och vem har sagt att segling ska vara tråkigt? På vägen hände det grejer i form av att på VHF:en ropade en annan segelbåt på sjöräddningen. En stund senare dock en räddningshelikopter upp, den hade problem att lokalisera vilken båt som hade problem så cirklade över vår båt bara ett tiotal meter bort. Trots allvaret var det enda jag hade i huvudet vilken cool bild det var så jag skrek på Kalle att hämta kameran, tyvärr missade vi den perfekta bilden (Regel: Kameran skall ALLTID finnas lätt tillgänglig, viktigare än allt annat).

Helikoptern och även vi tog oss mot den nödställde båten. Tydligen var det någon ombord som hade magsmärtor. Följde konversationen på VHF:en, där den sjuka personen tillslut blev tvungen att hoppa i havet så att ytbärgaren kunde hissa upp honom. Allt gick bra och allihopa fortsatte mot Funchal.

Idag, tisdag, har vi för första gången badat i havet. Tog oss till ett badställe som jag just nu inte kommer ihåg vad det heter, ligger här i alla fall. Var inte riktigt så varmt i vattnet som vi inbillat oss, ungefär som ett dopp en tidig sommardag hemma i Sverige. Kanske blir lite varmare när vi kommer till Kanarieöarna.

Ligger nog kvar här en dag till, sedan drar vi vidare. En annan sak, vi är dåliga på att svara på alla kommentarer och mejl vi får. Tro dock inte att vi inte uppskattar dem, alltid lika roligt att se att någon gjort sig mödan att läsa och skriva något om våra upptåg!

Porto Santo, Madeira

Då har vi tillslut tagit oss till Madeira och Porto Santo. Det är inte riktigt som man väntat sig här, mer sten och mindre grönt. Är ändå otroligt skönt att se att det växer palmer längs strandkanten. Palmer är alltid ett gott tecken!

Seglingen hit var till en början väldigt jobbig. Hög sjö och rejält med vind. Dröjde inte mer än 1 timme innan jag hängde över relingen och mådde dåligt. Synd på den fina frukosten. Vinden var i alla fall med oss hela vägen, revade storseglet både 1 och 2 gånger (mindre segel uppe). Vi hade tagit ner genuan och hissat focken istället men även det var för mycket så den var inrullad hela första dygnet.

Första dygnet styrde man 1 timme och vilade i 2 timmar. Då det inte fanns några stjärnor eller annat att styra mot stirrade man blint på kompassen, vilket är väldigt i längden. Lagom till gryningen blev det alltså väldigt svårt att hålla ögonen öppna. De andra dagarna provade vi istället styra i 2 timmar och sova i 4 timmar. Gjorde att vi kunde sova bättre och djupare utan att behöva bli avbruten hela tiden.

Andra dagarna blev bättre, solsen och varma vindar. Skymtade några delfiner, tyvärr bara på natten. Emma satt och spejade långt och länge efter att få se dem på dagen. Kanske nästa gång. Pappa la sig på fördäck och solade vilket resulterade i att han fick en speciell bränna på magen (solen kom inte åt överallt 🙂 )

Emma var jätte duktigt, mådde inget vidare i början men klagade inte. La sig och sov istället. Efter 2 dagar tittade en hungrig Emma upp ur luckan med en tallrik frukost och ett nyvaket utseende och ett leende på läpparna. Det blev inte riktigt så mycket pluggande på resan som hon hoppats på men jag och hon är riktigt duktiga på sudoku. Medel på iPhone på under 12 minuter, slå det om ni kan! En riktigt stor eloge till Emma, inte många som klarar att segla en sådan lång sträcka, 485 sjömil. Dessutom första gången hon seglar!

Cascais

Japp vi är kvar i Cascais. Blåst som bara den de senaste dagarna så vi har inte kunnat segla vidare mot Madeira. Vädret har inte varit det bästa heller, mestadels regn.

Drog till Cascais Casino för att dryga ut reskassan lite. Dock kände vi efter ett par minuter att gänget där spelade i en helt annan liga. Vid pokerbordet satt några feta gubbar med mängder av staplar med marker. Vi fick alla 3 känslan att varsin marker inte var mycket att komma med så vi iakttog dem på säkert avstånd istället.

Emma landade i Lissabon i torsdags så vi grabbar passade på att se oss omkring i stora staden. Drog paralleller mellan Lissabon och San Francisco, höga kullar med låååånga höga backar. Rullade även omkring

en massa gamla spårvagnar.
Tog oss upp till Castelo de Sao Jorge för att titta på utsikten, men väl framme var vi så trötta i benen att vi tog varsin kaffe på ett café istället. Med härlig mjölksyra i benen fick vi i alla fall sett 3 av 7 kullar, sparar

de andra 4 till nästa gång.

Dagen efter gick jag och Emma omkring i affärer, har nog sett varenda affär som finns. Är glad att jag valde jogging skorna för det behövdes. Emma trivdes som fisken i vattnet; skor, klockor och smycken i överflöd.

Vi tog en lokalbuss upp till slotten i Sintra. Busschaufförerna kör som biltjuvar, nästan värt resan bara att åka med dem. Genar genom rondeller, kör mot rött och tvärnitar vid busshållplatserna. Tvivlar på att de hört talas om Eco driving.Vi tog oss upp till Palácio da Pen som ligger allra längst upp på toppen på berget. Väldigt vacker utsikt över hela kusten, Cascais och Lissabon. Kungarna bodde verkligen fint förr, förstår dock inte hur någon orkade gå upp för den backen hela tiden. Kalles förslag var att vi skulle joggat från Cascais till Sintra. Nu i efterhand är jag VÄLDIGT glad att vi tog bussen.

Nu återstår bara att vänta på att vinden mojnar lite så vi kan sätta segel mot Madeira. Värmen börjar så smått försvinna och shortsen har hamnat i skåpet igen. Vill kunna ligga på däck och sola igen! Alltså, avresa idag eller imorgon.

Ha det gott!