Sail With Sheila

Dagarna man missat – Carriacou, Union Island och Bequia

Nej nu ligger man redigt efter med hemsidan. Hunnit segla till flera nya underbara öar, men här på hemsidan håller vi som bäst på att fiska någonstans mellan Grenada och Carriacou.

Tänkte dra en snabb resumé av dagarna och de platser vi varit på.

Carriacou, 11/1-2011

Med en jätte fisk i sittbrunnen kastade vi ankar i Tyrell Bay, fisken togs omhand som jag beskrev i tidigare inlägg. Morgondagen efter traskade vi iväg mot stan, kunde inte vara så långt tänkte vi, vem behöver flipp-flopps förresten? Visade sig dock att det var vääääääldigt långt, vid middagstid var vi ännu inte framme och en bekant doft dök upp under fötterna. Som ett tecken stannade en taxi med en bastant dam med ett vackert leende vid ratten och plockade upp oss. Kom ihåg taxin “Rush Hour” om ni vill åka med en av öns få kvinnliga taxi chaufförer.

Tobbe och Kalle fick köpt sig varsitt nytt par flipp-flopp, ingen aning hur många som gått åt. Finn som varit där tidigare gav oss en rundtur av stan. Vi smaskade i oss riktig hemmagjord glass, olika smaker men då alla hade samma färg var det svårt att veta vad man tuggade i sig. Det är då inte ofta man saknar färg-ämnen. Åt riktigt goda hamburgare i en bar vid stranden som drevs av ett svenskt par, Jonas och Åsa.

Låg i Tyrell Bay ett par dagar till men då Finn”s visum skulle sluta gälla satte vi segel mot Union Island. Tanten på Immigrations myndigheten var väldigt bestämd om att han absolut inte fick stanna längre, snälla som vi är drog vi vidare.

Union Island, 14/1-2011

I Union Island ankrar man på ett speciellt sätt. Staden ligger på öns nordostliga del och hamnen skyddas av ett rev, man slipper alltså dyningarna men inte vinden. Det var gott om båtar när vi kom, då vår båt har en tendens att “segla” fram och tillbaka när vi ligger vid ankar la vi oss en bit ifrån de andra båtarna nära färjepiren. Vi hade precis kommit i ordning och satt oss i sittbrunnen när man hör gälla skrik och dunsar längre upp mot revet. Visade sig vara en stor 50 fots segelbåt som ankrat precis bredvid två andra båtar. Båten var hyrd av äldre fransmän, kommer i fortsättningsvis kallas för Idiot fransmän eller IFM. Dessa så kallade IFM fick hjälp av några dingy-boys att få upp ankaret och ta sig bort från revet och av alla ställen de slängde ankaret var det precis framför oss. Efter många försök lyckades de släppa ut tillräckligt med kätting att ankaret fick fäste. 10 meter djupt = 10 meter kätting, right? En annan känner att det kanske är i minsta laget. På något mirakulöst sätt låg IFM:ns båt fortfarande på samma ställe när vi vaknade dagen efter.

När vi ankrar brukar vi släppa ut kätting efter regeln:

“3 x djupet båtens längd. Har fungerat 10 av 10 gånger.”

Staden får en att tänka på någon Pippi Långstrump film, små färgglada hus och man möts av massor av leende personer. Vi drog iväg med gummi båten ut till Happy Island som är en egen byggd ö. Från början endast av en massa snäckskal men nu även en massa cement. Där satt vi och drack smaskiga Rum Punch medan kitesurfarna åkte fram och tillbaka.

Bequia, 15/1-2011

Nu har Dennis fått  nog på skrivandet och Kalle Olsson tar över. Får se hur detta ska gå.

Bequia var stället där Finn fick byta smutsiga och svettiga lakan mot ett lyxigt hotell med både TV, fläkt och obegränsat med vatten.

Bequia är väldigt fint men vi kom snabbt i vrede med de kära båt killarna som hyrde ut bojar för mer pengar än vad deras egna båtar är värda. Vi ignorerade dem och åkte glatt förbi och släppte ankaret längst in i viken på ett jätte fin plats. För detta fick vi några snabba slagord från dingy boysen nått i stil med att dom skulle spränga vår båt, men vi bestämde oss för ligga kvar.

Starka kast vindar kom från ingenstans och under några sekunder slet de av sittbrunns kapellet och skickade gummibåten upp i luften så att den hamnade upp och ned. Vi ägnade sedan några timmar på att få vår kära Sea king att starta. Kina motorer är la inte kvalitetsmässigt bäst, men de startar alltid tillslut!

Gick senare på kvällen ut och åt med Finn på restaurang som han kände till alldeles vid vattnet, Devils Table. Allt inrett med pirat tema. Häftigt! Ett live band spelade och vi åt god mat och hade det trevligt.

Dagen därpå blev en mekar dag med ankarspelat som tillslut gick någorlunda bra efter flera timmars slit.
Hälsade Finn hej då, han skulle stanna på Bequia och morbror Per plus Mamma Olsson var påväg, och satte fart mot St. Vincent blåste på bra ca 16 m/s med höga vågor men var som tur var ingen lång distans.