Sail With Sheila

Sheila har korsat Atlanten

Tagit oss över den stora pölen och ligger vid ankar i Scarborough (eller Skaraborg som vi säger). Resan från Cape Verde och hit tog 15 dygn och utan några komplikationer. Sol och vind med oss större delen av resan och allt som allt en av smidigaste turerna. Nedan kan du läsa dag för dag av resan.

Dag 1 – 3/12

Ger oss av på eftermiddagen efter att ha ordnat med det sista. Gick igenom allt en sista gång för att se att det sitter där det skall. Tankat båten full med vatten, diesel och mat. Besättningen är på gott humör och känner att det är skönt att komma iväg. Vinden är tyvärr inte med oss så vi lämnar Cape Verde med motorn igång och seglet fastsurrade på bommen. Pumpen till toaletten gnisslar och har sig men efter ett par droppar motorolja hörs inte ett ljud, gjorde nattsömnen lättare!
Några timmar senare kunde vi dock sätta segel med en lätt bris från Nordost. Sheila gled fram över vattnet där det ännu inte hunnit bildas några dyningar under en stjärnklar natthimmel. Bättre start gick inte att få.

Dag 2 – 4/12

Nästa dag strålade solen, vinden var mottlig nordost och vi höll runt 5 knop. Parasolet var uppe och gav behaglig svalka. Vi kastade i ett rep och badar efter båten, vattnet var varmt, skulle gissa på 24-25°. Klockan 15.30 korsade vi den magiska “2000 Nm kvar” gränsen. Kurs mot mål var 265° men vi höll medvetet en lägre kurs för att snabbare komma in i passadvinden.
På kvällen laddades det för filmkväll. Datorn placerades på bridgedäck och chips och annat gott dukades fram. Filmen vi såg var The American, ärligt talat ingen som tyckte den var någon hitt.

Dag 3 – 5/12

Tre häftiga fiskar dök upp längsbåten och Kalle satte genast fart med att få ut fiske draget. Jag provade med ett annat mer primitivt sätt försöka fånga en av dem. Peta med en båtshake och hoppas att den nappar. Resultatet, njaa … kanske inte någon bra idé. Vi slås av att nu skulle man haft ett harpungevär, vilket Kalle har tjatat om att han ska köpa i varje hamn. Efter hand urartar diskutionen till att när vi kommer fram köper vi oss ett “mega-maskin-gevärs-harpun-gevär” som skjuter pilar åt alla håll. Bullet proof plan om ni frågar oss!
Tog oss ännu ett dopp i det blå och en efterföljande Eco dusch.Vilket är en PET-flaska med ljummet vatten och lite tvål på fördäck. Kursen var fortfarande södergående och vi märkte att vi gjorde rätt. Kom lite mer vind på eftermiddagen och vi höll i snitt 6 knop.

Dag 4 – 6/12

Ägnat dagen åt i stort sätt två saker. Trimma seglet på säkert 10 000 olika sätt för att se vilket som gav störst resultat. Då vi inte har någon spinnacker bom och därför inte kan spira ut förseglet rullades focken (stod ändå bara och slog) in och vi seglade endast på storen. De andra vi ägnade dagen åt var att koka majskolvarna vi köpte på marknaden. Efter 4 timmar i kokande vatten gav vi upp om att de någonsin skulle bli mjuka och tuggade i oss eländet ändå.

Dag 5 – 7/12

Vinden blåste frisk nu när vi kommit in i passadvinden och vi gjorde bra fart i riktning Tobago. Under natten stötte vi på ett par Squalls som effektivt sköljde rent båt och besättning.

Dag 6 – 8/12

Den fiskar vinden höll i sig och vi snittade 7 knop. Det färska brödet tog slut och jag ställde mig och bakade scones. Med en “baktid på 30 minuter” och jag med mer tid att göra av med än vad jag kunde komma på saker att göra kändes det som ett lagom projekt. 2 timmar senare är brödet färdigt. Lite lätt bränt på undersidan, men ändå inte genomgräddat. Mjöl utrspritt i hela köket och saker lite varstans. I en båt som gungar fram och tillbaka tar saker och ting lite längre tid än vanligt. Fast när det tog sådant tid att baka brödet smakade det desto godare!

Dag 7 – 9/12

Hela natten kan sammanfattsas med ett ord: Sömnbrist. Bommen har skrammlat, seglena har slått, tampar har dunsat mot masten, vinden tjutit och regnet smattrat mot rutorna. Allt som allt gjorde det att man sov uruselt. Vinden brallade i ordentligt under natten och på toppen squalls titt som tätt. Focken var sedan länge inrullad och storen revad med andra och sista revet. Just då önskade man att man hade ett tredje rev. Ett tag funderade vi på att ta ner seglet helt och driva eller rulla ut en liten bit av focken. Vinden varken ökade eller avtog och vi bedömde att seglet skulle hålla. Surfade fram genom natten i 10-12 knop.

Dag 8 – 10/12

Regnade och blåste ännu värre än dagen innan, snittade 8-9 knop och avståndet till mål sjönk härligt snabbt. Kalle satte hastighetsrekord, 15.2 knop (GPSen säger dock att vi varit uppe i 18 blankt). Vinden och vågorna gjorde tillsammans så att Sheila hoppade på vågorna ungefär som när man RIB-båt. En ny och spännande upplevelse i en 38 fots segelbåt.
Ur en vågdal en distans bort dök helt plötsligt en segelbåt upp. Avståndet gjorde att man inte såg var han kom ifrån eller vart han var på väg, men han seglade in bakom och la sig på samma kurs som oss. Vi provade att ropa upp båten på VHFen men fick aldrig något svar. Några timmar senare försvann båten i horisonten långt bakom oss, vad annars, vi är ju proffsseglare!

Dag 9 – 11/12

Nästa magiska linje korsas, “1000 Nm kvar”. Vinden har mojnat något och solen tittar fram mellan molnen. Håller en stadig fart på 7 knop och fortfarande med revat storsegel. Kalle lagar till en smarrig måltid, pastasallad med ägg, bacon, skinka, korv, majs, tomat och pasta. Ljuvligt!
För att fira att vi nu kommit halvvägs korkar vi upp en flaska … alkohol fri cider. Först nu vi upptäckte detta. Ingen större fara skedd, smakade kalas den med!

Dag 10 – 12/12

Solen går ju från öst till väst, det är alla ganska säkra på. Tyvärr för vår del hamnade seglet ivägen för solpanelen med den vind vi hade och den bog vi log på. Vi valde därför att gippa och hålla en mer södergående kurs för att se hur mycket solpanelen orkade ladda batterierna om den fick sol på sig hela dagen. Visade sig att vi gick “plus minus noll”. Solpanelen laddade som bäst 8A och låg hyfsat stadigt runt 6A.
Turligt nog vred vinden något också och vi var inte allt för långt ur kurs till kvällen.

Dag 11 – 13/12

Vårt jätte förråd med diskvatten tog slut idag. Vi fyllde ju varenda liten flaska vi samlat på oss sedan Holland med vatten innan vi åkte och det visade sig att det var ett smart drag. När jag säger diskvatten menar jag inte att vi redan tillsatt några droppar YES utan att det är vatten från kranen på bryggan och alltså inget dricksvatten. Var perfekt att ta en cola flaska och ställa sig på däck och duscha av sig det värsta saltet. Inget mer med det längre alltså.
Dricksvatten hade vi fortfarande gott om men det vill man inte slösa på duschar.
Jag och Kalle gjorde iordning ett enkelt gym bestående av 2 kuddar och lite rep framme på däck. Ett antal sittups, armhävningar och otroligt korta spurtar senare var det dags för ett dopp i havet.
Jag hann även med att baka Scones igen, ännu en gång tog det betydligt längre tid än vad som stod på paketet. Tobbe plockade fram en påse med “bara att vispa ihop” chokladpudding, tyvärr läste han nog fel någonstans för den blev inte riktigt som chokladpudding ska vara, tänk er en tjock sås istället.

Dag 12 – 14/12

Idag dök de magiska siffrorna upp på GPSen. Bara 99:99 timmar kvar. Det fick en att vakna till ur vår lilla värld och inse att nu är det faktiskt inte så långt kvar.
Då jag läst varenda tidning, bok, manual, recept, innehållsguide drog jag fram gitarren ur dess gömställe och försökte spela. Tillsammans med min gode vän kompalätt volym 1 kunde man faktiskt höra ungefär vilken låt jag spelade efter några timmars spelande. Satt och vrålade “we are sailing” så högt (och vackert!) att Kalle blev helt matt och gick ner under däck.
Jag styr och ett squall närmar sig. Då alla tre längtar efter en dusch passar Tobbe på att schamponera in sig i rekordfart. Squallet kom, såg och (segrade) drog förbi. En grinig Tobbe fick gå ner igen fullt schamponerad.
När vi provianterade för seglingen missbedömde vi hur mycket vi faktiskt äter. Ingen av oss äter bara frukost, lunch och middag. Det var inte ovanligt att man tog sig en macka eller lite flingor vid varje pass under nätterna. Detta ledde däför till att vi idag inte har någon frukostmat kvar överhuvudtaget. Inte minsta skorpa! Ur konservburksförrådet fick vi fram lite nudelsoppa, precis lika gott som det låter (usch!).

Dag 13 – 15/12

Vågorna har mättats av men vinden var ungefär som tidigare. Sheila formligen forsade fram genom vattnet. I övrigt inte mycket nytt i vårt lilla universum. Frukosten bestod av varsin burk majs. Mums!

Dag 14 – 16/12

Vinden har dött ut och motorn får jobba lite. På det hela taget har vi använt motorn mindre än vad vi trodde att vi skulle göra, ungefär 48 timmar på hela resan. Första dagarna hade vi ingen vind och likaså sista dagarna, annars var den endast på en eller två timmar per dag för att ladda batterierna.

Dag 15 – 17/12

Närmade oss hamn med stormsteg (tack vare motorn, blåste nada). Tobago dök upp vid horisonten strax innan soluppgången som en välkommen skugga. En stor tanker hälsade oss välkommna genom att dyka upp från ingenstans bara ett par sjömil bort.
Tobbe har hela resan tjatat om hur han längtar efter att få lyssna på riktig Karibisk musik. Vi fick in en radiokanal igår och han har redan tröttnat. Inte för att det är så mycket Karibisk musik utan för att det är reklam och Hip-Hop hela tiden, en låt per timme och även den lyckades de paja genom att höja och sänka ljudet för att kasta in lite reklam.

Saker vi saknade på båten och annat om resan

• Något vi saknade på båten var en Spinnackerbom så vi kunnat spira ut förseglet och sluppit ha storen uppe. Detta är det vanligaste sättet att segla över Atlanten om vi förstått det rätt. Nu gick det ju utmärkt att segla med endast storen uppe så som vi gjorde, men vid lite vind och högre sjö tenderade bommen att vilja gippa, luften kom in på baksidan och när båten sedan vände tillbaka slog det ordentligt i seglet. För att slippa få bommen i huvudet tvingade vi den till ena sidan med en tamp, preventeguy. Det är ett måste om man seglar så som vi gjorde, under nätterna är det lätt att tappa fokus och då kan man ibland vara nära att gippa.
• Elen räckte gott och väl för oss om man startade motorn en gång per dag och lät den ladda i 1 eller 2 timmar. Solpanelen hade nog gjort större verkan om vi legat på en annan bog  eller haft focken uppe istället för storen. Trots detta klarade vi oss utmärkt. Kylskåpet, autopilot, GPS, VHF var på hela vägen. Tack vare att vi bytte ut lanternorna till LED-lampor drog de mer eller mindre ingen ström alls och vi hade inte en enda gång problem med ström under nätterna. Jag och Kalle passade på att ladda våra datorer då motorn var igång och klarade därför att hålla teknik abstinensen i schack under hela resan.
• Vatten hade vi gott om. Det så kallade diskvattnet hade vi uppskattat 300 L av och rent dricksvatten 200 L. Det var först på slutet när diskvattnet var slut som man saknade att kunna ta en dusch och väldigt gärna haft en watermaker, en sådan tar upp saltvatten och gör om det till rent dricksvatten. Tyvärr kostar en sådan många tusenlappar.
• En annan bra mycket billigare och enklare sak som vi saknade var en lampa i sittbrunnen. Det hade verkligen underlättat när man behövde reva seglena under natten. Fast det vi mest saknade var att kunna läsa under nattpassen. Visst, vi hade en ficklampa men ville inte slösa på batterierna om vi skulle behöva den. Vi löste detta med en provisorisk LED-lampa. Drar inget i ström och lyser upp hela sittbrunnen, men som sagt, den var provisorisk och när det regnade försvann Kalles fina toalettrulle lampskärm.
• Vi laddade ner en GRIB-fil precis innan vi åkte, den sträckte sig 1 vecka frammåt och vi hade därför bra koll på hur vindarna blåste i början av resan. Det var bra för innan man kommer in i passadvinden kan det blåsa åt alla möjliga håll. När man sedan är inne i passadvinden klarar man sig bra utan, alltid bakifrån från öst.
• Fisket gav inte så mycket, vi hade i draget vid ett par tillfällen men aldrig ett napp. De enda fiskar vi fick var de flygfiskar som landade på däck eller som i Kalles och Tobbes fall, attackerade dem. Något vi glömde köpa var en flaska riktigt usel vodka för att döda fisken med, ett par skvätt i varje gäl och han dör direkt. Var kanske bara bra att vi inte fick någon fisk, våra metoder var en rejäl hammare och kniv. Snacka om blodigt..
• Sist. Köp massor av böcker! Gärna ljudböcker, var skönt att variera läsningen med att lyssna. Läsa är nästan det enda sättet att fördriva tiden, man tröttnar ganska snart på att titta på havet eller stjärnor.

Fick nog med det mesta. Just nu ligger vi vid ankar i Scarborough Tobago. Vi lär bli kvar här någon dag till sedan tänkte vi börja segla runt bland öns alla fina stränder där vi ska snorkla och bada en massa.
Kommer antagligen hinna med ett eller två inlägg innan julafton men man vet ju aldrig.

God Jul!